fasit

det var ett tag sedan jag kom hem från den efterlängtade resan. den ligger numera inbäddad som ett gott minne som får mig att må bättre när jag mår sämre. klockan tickar.
snabbt och med full fart befann jag mig i vardagen med att packetera de sista skorstenarna.
det har gott några dagar, och imorn packar jag förmodligen min sista skorsten, iaf på ett tag.
när jag först började på nibe kändes det som om att bli skjuten med en pistol frukost middag kvällsmat i ända.
efter ett par veckor vände vinden. det tråkiga med det här är att jag slutar imorgon. det var riktigt roligt, jag tror aldrig att jag någonsin kommer att få sånna arbetskamrater igen.

förutom att jobba ihjäl mig är det mycket annat jag vill göra detta året.
jag måste verkligen ta tag i saker, och fram för allt mig själv.
nästan 2 månader nykter och en fantastiskt tjej låter som en bra början.
det känns som jag ligger under en sten.

the devil is coming for you, SCHHH!!!