så länge

det var fem minuter sen jag vaknade från gårdagens fest borta på gräddhyllan.
den efterläntagtade 20årfesten som jag drömt om en sån lång tid blev till sist av. jag trodde aldrig att det skulle bli av. det trodde jag faktist inte. jag brann igår, det var längesen jag njöt av det på det sättet. Sebastian var värd precis allt. Sommaren har aldrig varit så nära, men ändå så långt borta som den var igår. det var fotboll och kubb framför huset, med bilen parkerad som sköt ut musik till alla våra öron. solen lös på oss & Osbysjön från en klarblå himmel.. folk satt på trappan och pratade, framför oss var det en skottkärra med öl och en grill som det låg massa kött på. det blev mörkt tillslut.

det bästa var när Junya (Japanen som endast bott i sverige i 6 månader och vars dröm är att bli dataspelsproffs i sverige), nere i källaren spelade "nu kan du få mig så lätt" till min stora förvåning. från ingenstans hörde jag melodin, tillslut såg jag att det var Junya som drog på strängarna och öppnade så småning om upp med ett.. -"dom ä oppe pa takeeeen, allah e hagt oöver staaaden" sen körde han hela låten, där jag sjöng med bakom ett keybord. hela det här jag nyss pratat om, det var en sån succé för mig och mitt välmående.

det var en lång dag som började långt ner i söder, där jag tillsammans med solen steg upp.
jag har aldrig längtat så mycket till fredagen den artonde i hela mitt liv. det vet jag om, och det vill jag att du ska veta. jag visste inte vart jag skulle ha mina händer, vart jag skulle titta, vad jag skulle göra. helheten räknades, och den var tung. på det bästa av sätt. nu vill jag dit igen.
jag vill kombinera mitt liv med ditt.